1. Frisören Robin Järpemark blev mobbad för sin personliga stil under uppväxten i Säffle. I storstaden höjer ingen på ögonbrynen åt hans smink och tatueringar. Att välja att se speciell ut betyder inte att man vill bli hånad, säger Robin.
2. Det intresset bidrog nog till att Robin tidigt skaffade sig en egen, personlig stil, tror han. Han började färga håret tidigt, och hade annorlunda kläder. Ett tag gick han alltid med skjorta och slips i skolan. Lite längre fram, i 14-årsåldern, blev han mer rockkille och började sminka sig.
3. Robin Järpemark älskar att få andra människor att känna sig vackra.
4. Robin älskar sitt jobb, och det syns. Han nästan dansar, graciöst, runt kunden medan han klipper.
5. – Jag satt och tittade på när hon jobbade, det såg så roligt ut. Och jag lärde känna kunderna, det blev lite som en familj. Det var en stor trygghet att sitta där med mamma och prata med kunderna. Redan där väcktes mitt intresse för att bli frisör.
Det finns en paradox i vårt förhållande till utseendet i dag, anser Robin. Å ena sidan finns en hård press på att alla ska vara perfekta, en bild som förs fram i medier, framför allt i reklamen. Å andra sidan finns en ökad acceptans för att människor ser olika ut – det syns inte i reklamen, men ”ute på gatan”.
6. Åldern, var han bor, hans familj och vad han gillar med sitt utseende.
7. Robin Järpemark har velat bli frisör sedan han var liten. Nu klipper han på salong Mir i Stockholm.
